02 juni 2010

Vänner

Det är så lustigt.

Nu, ganska nyss, har två fd goda vänner på väldigt kort tid och på ett onödigt otrevligt sätt "gjort slut" med mig. Båda två med väldigt otrevliga, elaka och faktiskt obefogade ord (de elaka orden var obefogade alltså, alla var det säkerligen inte).

Det som är lustigt med det är att dessa två är sådana vänner som pratat mycket om hur jobbigt det är med vänner som inte tål att man inte hörs regelbundet. Som har klappat sig själva på ryggen för att de kan umgås och prata med vänner som om de träffades senast igår, trots att det var år och dagar sedan sist.

Ändå är det helt plötsligt en issue att vi inte pratar och umgås mycket, trots att jag berättat att diverse saker har hänt mig, som gjort att jag är mer osocial än vanligt - vilket jag är medveten om att jag är normalt sett också, men det har aldrig varit en hemlighet att jag är en ensamvarg och inte vill umgås med folk varje dag. Men man är alltid två om att höras, och jag skulle inte vilja påstå att någon av dem varit speciellt bra på det heller, så jag ser inte problemet egentligen.

Men visst, tröttnar man så tröttnar man.

Men vad jag verkligen inte förstår är varför det är nödvändigt att slänga ur sig elaka ord, personliga påhopp, och vara otrevlig? När samtalen innan de som kom nu var av en helt annan (trevlig) karaktär, och detta problem inte ens nämndes då. Fine, säg att jag är kass på att höra av mig, och att ni nu bytt åsikt om vad som är ok, eller hittat gränsen för hur lång tid det får gå innan jag hör av mig, och att jag passerat den, eller något - men de orden som blev sagda var bara löjligt onödiga.

En av vännerna har jag alltid rykt ihop med, då och då. Vi talar inte samma språk (svenska, men inte samma argumentationsspråk), och diskussioner med den människan - som inte går vännens väg - har alltid slutat med förolämpningar och diverse olika sätt att säga hur dum och liten jag är. Vilket personer som kan argumentera aldrig behöver säga till någon, det finns så mycket viktigare, klokare och vidsyntare saker att säga.

Men visst jag är väl dum som tror att folk ska vilja reda ut saker som blivit missförstånd, och så är jag dum nog att inte byta åsikt.. tydligen.

Ja, man kan fråga sig varför denna människa alls var min vän, men det fanns något där jag tyckte om, mellan ihopdrabbningarna. Nu har det dock försvunnit med tiden, så den senaste ihopdrabbningen känns som den sista. Jag ska nog vara lättad, men har alltid haft svårt för att låta bli att bli frustrerad när folk beter sig ologiskt.

Den andra vännen fann jag på ett djupt stadie i början, en mycket fin människa som sa så fina och djupa och kloka saker, vi höll med varandra om allt och det lät så bra allting. Då t ex denna issue med vänner som inte tål när folk inte hör av sig. Vi var på samma plan, utom möjligen planet festande/alkohol och musik ;D

Av diverse olika anledningar träffades vi inte ofta, men när vi gjorde det var det alltid mysigt och trevligt och speciellt. Tills vi av andra anledningar inte riktigt kunde träffas mer.. (oooh drama!) - men pratade ändå då och då, och allt var frid och fröjd, förutom att det började bli gnäll om träffandet, eller bristen på det.

Vilket inte riktigt funkar på mig, snarare tvärt om.

Vännens partnerbyten och diverse jobbigheter mellan dem avgjorde hur mycket gnäll det var på mig. Vid ett riktigt jobbigt slut så stötte vännen bort mig i alkoholflödande aggressioner, så jag backade och lät det lugna sig - blev även rädd, vilket jag förklarade.

Efter det pratade vi mycket sällan, senast om en mycket känslig personlig sak, och just då kändes det i alla fall som att människan fortfarande var min vän, att vi var vänner. Uppehåll igen, pga det jobbiga, och sedan denna attack.

När jag smsade och frågade hur det var - då blev jag helt plötsligt en "låtsasvän" som stött bort personen (eller ska jag säga låtsasvännen då?). Med en hel del andra elaka ord och påståenden som gjorde mig riktigt ledsen, det var bara så onödigt - och för mig var det oväntat beteende från den personen.

Det som gjorde mig mest ledsen var att det tydligen var nödvändigt att vara hård och elak, speciellt med tanke på det personliga vi pratat om, än själva orden som sas. För jag vet att jag är kass på att höra av mig, och jag vet att det är en issue för många, så det har jag all förståelse för. Trodde dock att det personen sagt förr gällde, att vi var vänner ändå och kunde prata som om det var igår blabla, men nu fanns det inget utrymme för låtsasvänner i personens (nu) fina liv.

Jag är skitglad att personen äntligen får ett fint liv (det är på tiden), bara önskar att människan betett sig snyggare angående att det inte fanns tid för "låtsasvänner" mer (och kanske kunnat låta bli att uttrycka sig som om det bara fanns tid för mig när allt var kasst..) - vilket är helt ok, så klart, jag förstår självklart det.

Vem fan vill ha en låtsasvän när det finns riktiga? :)

Vi är alla tre better off, skulle jag vilja säga. Har jag gått och inbillat mig att jag haft vänner jag tydligen inte haft så är det väl bra att jag fått reda på hur det verkligen ligger till nu.

Som sagt bara frustrerande med sättet jag fick reda på det.

Till en positivare sak: jag HAR fina vänner, riktiga vänner, som tycker om och uppskattar mig för den jag är, och som jag verkligen tycker om och vill vara med - men som då förstår om jag har en "sån dag" och inte vill umgås, utan att tro att det är personligt eller att jag stöter bort dem :)

Jag har till och med många vänner, för många kanske egentligen, för att vara en ensamvarg som behöver tid för sig själv, och inte hinner träffa alla varje dag eller ens varje vecka (och vissa som bor annorstädes: varje månad, eller ens år!). Är så tacksam för att ni finns och är så fina :)

Och det är helt sjukt egentligen, jag fattar inte varför folk VILL umgås med mig och ens skulle tänka tanken på att bli sur om jag inte kan/vill? Jag är inte en fantastiskt rolig människa eller folks livboj, det är många som överlever en vecka utan mig, med lätthet.

Så, skulle det vara så att du som läser detta råkar vara en "vän" och börjar fundera på om vi snarare är "låtsasvänner", låt bli att gnälla, gör nåt bättre av det tillsammans med mig eller "gör slut" med mig om det känns bättre, använd dock helst vettigare ord än vissa ;D

1 kommentar:

BARADDA sa...

Jag säger bara det är inte tiden ifrån varandra som räknas utan tiden man har tillsammans med varandra.

Resten kan kvitta.

Nuff said... =)

Ps.Hur längesedan var det vi sågs nu...*fniss*.Ds.