
Jag anade 10 juli att det kunde vara något skumt som hände med mig, eftersom jag behövde springa och kissa hela tiden, och kände mig ovanligt trött, men vågade inte hoppas.


När han kom chockade jag honom stilla genom att lägga hans hand på min mage och titta lurigt på honom - jag tror han satt på uteplatsen i timmar efter att han fattat vad jag menade ;)
Nej, först ringde han lyriskt sin bästa vän och avslöjade nyheten, sedan slog chocken in. Men det är lugnt folk, det var planerat ;)
När bror kom fick vi försöka låtsas som ingenting, eftersom man bör vänta till 13:e veckan innan man berättar för folk, pga missfallsrisken, och jag var bara i vecka 4-5-någonting.

Skitbra är den, inte massa lull-lull, bara bra skit :)
Så den packade vi med oss till Norderön, där vi träffade en massa massa släkt, utan att kunna berätta för dem :/ har precis skickat ett mail till en av dem och förklarat hur det ligger till i efterhand ;) får se hur han (Anders, pappas kusin) reagerar :)
När vi var däruppe var jag sååå trött hela tiden, ville bara få sova, så det var skönt att få förklara sig ;)
Ska se om jag kommer på några till som var med däruppe som jag kan skicka mailet till. Om jag orkar, urk, mår illa ;D
Jag får behålla maten jag äter alltså, men har svårt att äta eftersom jag mår illa, och många många lukter ger mig kväljningar (parfymer, avgaser, rök och nybilslukt är nog värst).
Men än så länge har jag iaf inga problem med att följa viktkurvan jag hittade på nätet ;) hoppas dock att illamåendet går över snart så att jag slipper den skiten.

10 augusti fick vi en tid hos min fertilitetsläkare (en helt annan, jobbig, lång historia) för ultraljud! Tidigt att gå på sådant redan i vecka 9, men de ville se att alien växte på rätt plats och fortfarande levde (gulp) och sådant. Jag tackade INTE nej ;)

Sedan satte läkaren på ljudet! OMG vad mäktigt att höra lilla hjärtat klart och tydligt! Jag började gråta av lyckorus, men insåg i efterhand att jag nog såg det som någon annans ultraljud och blev rörd av det.
För ingen av oss har ännu fattat ett skit av vad som händer ;D det händer väl inte oss? I mig? Neeeeej.
Läkaren sa att eftersom han nu sett alien, att den lever och mår bra, så är det fritt fram att börja berätta för folk! Tydligen är det så att missfallen som sker innan 13e veckan är embryon som dött några veckor innan det (usch, hemskt :/), så eftersom han ser att det mår bra i 9e veckan var han säker på att det skulle klara sig till 13e.
Självklart är jag fortfarande beredd ändå, och jag är mycket väl medveten om de missfall som kan ske även efter 13e veckan - men vill tänka positivt och inte haka upp mig på jobbigheter i onödan :)
Jag ringde mamma (som vi ville berätta för först) och försökte övertala henne att komma till Varberg på besök, det var svårare än väntat eftersom hon precis kommit hem från en jobbig misslyckad resa. Men vi tjatade på och fick hit henne i lördags, 14 augusti :)
Hon fick ett paket som innehöll en bok som hette "Till Mormor" som innehöll en bild från ultraljudet :) hon blev chockad, glad och babblig så klart ;D vi ringde Jenny på högtalartelefon, sa att vi skulle få Catunge - och hon reagerade likadant ;D
Sedan hängde jag med mamma till Borås så jag kunde komma hem till pappafamiljen också, där jag hej-kramade pappa och sa "Hej Morfar!". Han sa "Vaa?" och har nog fortfarande inte fattat vad som hänt ;D men han var på ovanligt bra humör resten av min vistelse (jag åkte hem igår), tittade på leksaker i kataloger och föreslog att den ska heta E.T. eller Åsa-Nisse ;)
Catrin och mina bröder (som lämpligtvis kom in en och en så jag kunde överraska dem med "Hej Morbror!") blev jätteglada, och jag kände mig väldigt specialbehandlad resten av vistelsen ;) och Valentin (yngsta brodern) klapade mig snelt på magen och sa "Mmmm" :)
Innan jag åkte hem igår mellanlandade jag hos mamma (mormor snart ;p) och hängde lite mer med henne, åt och mös :)
Nä, nu blev jag hungrig och måste hitta ngt att äta, och det räcker väl med chock-inlägg nu? ;)
Mjau!
6 kommentarer:
Vilka roliga nyheter! Stort grattis till er! :)
hihi :D
woooow !!! Jag sitter här och lipar.. av glääädje!!! Vet ju känslan.. och pirret i magen, innan man äntligen berättar för sina nära! Wow! Jag är såå glad för er skull! Ni har en helt underbar tid framför er! Det finns inget häftigare.. En människa!! En människa som växer sig stor och stark inuti dig! Sköt om dig!! KRAM
Ett stort varmt och innerligt grattis till er allihop från mig. =)
Awww... stora grattiskramen till er alla 4 (inkluderat sushi och alien såklart!)
Nu förstår jag varför du var så trött :P
Hoppas illamåendet går över snart, inte kul att gå runt och må illa typ hela tiden! (jag fick öva lite grann på det med cellisarna jag stoppade i mig... ;)
Anyhow, ta det lugnt! Klapp på magen från tant Kajsa.
Woho! Nu blev jag sådär löjligt glad! Kram på er!
Skicka en kommentar