17 juli 2014

Förlossningen av Nomi

Nämen en kort liten förlossningsberättelse då, för att vissa var intresserade :)

Jag fick alltså mitt andra barn i söndags kväll, och det gick fort!

Jag började känna värkar runt klockan 18, men tog dem inte på allvar eftersom de kändes mer som vanliga sammandragningar (mensvärksliknande blandat med träningsvärk i magmusklerna kan man säga) och var ganska oregelbundna.

Vid 20 började de kännas lite mer och runt ryggen, som ett bälte typ, vilket jag minns från när jag födde Teo, så då började jag ana att det kanske var på gång.

Jag ringde förlossningen för att kolla om jag kunde komma och kolla om jag var öppen alls (med första barnet blev jag hemskickad eftersom jag, dvs livmodershalsen/ballongens öppning, bara var öppen 2 cm) och medan jag pratade med dem började det göra ordentligt ont.

Efter den tredje rejäla värken under samtalets gång sa de att det är bäst att jag ringer ambulans, det verkar gå fort.

När ambulansen kom hade de med sig en barnmorska som kollade mig, 5 cm öppen, "vi hinner nog" sa hon till ambulanskillarna (10 cm innebär att barnet kan komma ut).

Det ska nämnas att vi bor ca 5 minuter från sjukhuset..

Thomas stannade hemma för att vänta in barnvakt och få med sig väskan.

I ambulansen sa jag att jag ville ha all smärtlindring jag kunde få när vi kom fram, och de skulle fixa så att jag fick ryggbedövning.

När jag kom fram (21) och skrevs in (2115 ca) var det skiftbyte, så just när det plötsligt började trycka på fanns ingen barnmorska i närheten. De kom springande och bad mig ta det lugnt, inte krysta.. "Hur fan då?!" kroppen skötte ju sig själv!

4 krystvärkar så var hon ute (det står 1 krystvärk i journalen, men det är bull).

Jag hann inte få bedövning (mer än lustgas) och Thomas hann inte komma till sjukhuset. Jag fick upp henne på bröstet och vi inväntade honom så att han fick klippa navelsträngen :)

"Men! Du är ju inte ens svettig!" var hans kommentar ;D

Inga kommentarer: